Kallur förnedrad i TV

Jag tycker synd om Sanna Kallur.

Inte så mycket för att hon trillade på första häcken i en OS-semifinal, sånt kan ju hända och det räddade ju henne från att hamna på en försmädlig fjärdeplats i en final till exempel. Nej, jag tycker synd om Sanna Kallur av en helt annan orsak. Jag tycker synd om henne för att hon sen fick knalla iväg till sidan av banan, där hon blev illa behandlad av en oslipad SVT-journalist som skulle göra sina obligatoriskt hummande hur-mår-du-frågor och inte alls var beredd på att möta en häcklöperska som var helt knäckt. En häcklöperska som inte ens kommit över Den Första Häcken.

Men han höll god min.

Han babblade på om att hon hade sett så laddad ut innan loppet, att hennes blick hade skvallrat om att formen var bra. Och vad fan ska hon svara på det. Hon spänner ögonen i honom och rösten brister när hon säger att jo, visst KÄNDES det bra, och han fortsätter bubbla på och hon ser ut som att hon helst av allt vill påbörja en misshandel men biter ihop och försöker tappert svara på hans frågor. Tills hon inte pallar längre och tystnar av allt gråt då han kontrar försiktigt med sportklyschan "Och hur känns det nu då?". Fy. Vilken förnedring. Och jag vet inte om den där reportern borde lära sig hyfs av Ribbing, lite empatijournalistik av Birgitte Söndergaard eller bara borde få sparken.

Kanske ska han bara få intervjua vinnare. För det där gick då inte alls.
Stackars Kallur.