Stort kräfttest - hela listan

Jodå. Ni känner igen en kvällstidningsrubbe när ni ser den.

Och när det är dags att kalla vissa kräftor för sumpsmakande och andra för klarröda med fylliga klor plockar tidningarna fram kräfthattarna från scenografiförrådet och sätter ihop sina paneler med medlemmar från när och fjärran. Lite högre smäller det förstås om man redan tituleras gastronom, medlem i kräftakademien eller åtminstone ölexpert. Men smaken är precis som politiker, inte att lita på. Det är därför de turkiska ullmojumbomumbokräftorna i ena tidningen tituleras "havets kungar" för att i nästa smaka "unket som ett utedass".

I min frys ligger en tupperwarelåda med sprängröda kräftor straight outta Råneå. Jag har redan smakat dem. Och de är ljuvliga. Det här säger jag inte för att kokettera som något slags kräftfiskare (har jag aldrig sysslat med) eller som någon sorts kräftexpert (jag äter dem en gång per år och skulle knappast känna skillnad på de kinesiska gynnarna och deras spanska kusiner) utan för att hylla det hemlagade, hemfiskade och heminfrysta. Dels för att man minskar påverkan på miljön genom att satsa på de svenska istället för små turkkräftor som tagit nån sistaminuten med Ryanair och dels för att det banne mig är godare.

Rent objektivt alltså.
Här är hela listan alltså:

1. Svenska kräftor, företrädesvis från Råneå

Det var allt.