Landet var regnigt och fint. Sådär som landet ska vara. Lite gummistövlar, lite kortspel, en öppen spis och lite duggregn i ansiktet när man hämtar veden.
Att hitta tillbaka till en stad i samma duggregnande skick är inte lika charmant.
Men det är ju bara en mellanlandning, säger jag tröstande till mig själv. För strax blir det både bröllopsfester, surströmming och ännu en norrlandsodyssé. Då får man stå ut med lite skvättande.
Nåja. Det var också roligt att komma tillbaka och se att det här inlägget förorsakat så många kommentarer. Man kan säga att jag ordnat en liten storm, i det lilla formatet förstås. Vi snackar inget kulturbråk när Ranelid drar ner brallorna på valfri motståndare eller en Guillou som rasar mot Horace. Nej, det här är av betydligt mindre dignitet. Men ändå.
Läs själva och avgör om det är de ivrande försvararna eller det förhållandevis passiva och ljumma blogginlägget som är mest underhållande.
Och för er som skiter i vilket så kan jag rekommendera Revolutionary road av Richard Yates. En liten sommarpärla faktiskt.
3 veckor sedan
Inlägg
2 kommentarer:
Helt underbart att Richard själv lämnat en kommentar som försvarar DIG :)
Larma på du, min vän.
:o) Richard Lium är bara för skön...Han måste fan vara den coolaste snubben i landet.
Skicka en kommentar