Japp. Fyra dagar utan en enda glödande pinne mellan läpparna, utan en fräsande blötsnus, utan nikotin, utan cancerogen rök, utan morgonhosta och kvällsrossel. Men är jag fri? Så fan heller. Det pulserar i hela kroppen ibland, nikotingudens genomskinliga hand knuffar mig konstant i riktning mot restaurangen, mot bara ett paket cigaretter, ett enda, "du kan ju till och med bara röka en eller två cigaretter och sen ge bort paketet till någon som blir jätteglad". Är jag verkligen tillräckligt stark?
Det är jag väl. Kan andra så kan jag.
Jag spottar beroendet mellan ögonen och spanar stolt mot horisonten.
I alla fall just nu.
2 veckor sedan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar