Dagens larm: svensk tv-komedi

Såg 98 sekunder av SVT:s serie Playa del Sol nyss.
Mer klarade jag inte.

Antingen är det en komediserie helt utan humor eller så är det en dramaserie helt utan drama. Det skojiga bestod i att någon klädde upp sig i en björndräkt, hällde läsk ur ena tassen och tryckte på en knapp på magen så att en inspelad röst sa att den ville kramas.

Då vill man bara ha en tyst minut för svensk humor.

Det framkallar inga skratt. Bara en outsäglig sorg över sakernas tillstånd.
Dialogen var lika ledig och lättflytande som om den vore hämtad från en dramatiserad informationsfilm om Apoteket.

Parallellt i en grannkanal porträtteras Erland Josephson. Kontrasterna är så enorma att kroppen inte riktigt klarar omställningen.

Vernissage på Ekerö

Kollar in kollage. Initierar ett inköp. Ponerar att pruta. Flukta på favoriten.

Otydlig strike

Alltså, det här med discobowling, nej det är ju en hädelse mot sporten. Barnkalas är undantagna, men ni andra: skämmes!

Sömnig söndag

Jag är en anhängare av teorin att all förändring är av godo.
Jag är lika starkt troende i frågan om att förändring aldrig ska ske på en söndag.

För det är något alldeles unikt med söndagar. Ett vacuum, ett ingenting, en lätt och ledig transportsträcka mellan två hållplatser. En dag för små eller obefintliga beslut. En dag för uppskjutna åtaganden och icke-göranden. En dag för lathet och lättja.

En statisk dag. Helt fri från förändringar.
Alldeles perfekt.

Förnuftsvidrigt

Tänk att samma ord både kan inleda och avsluta. Men vilket ord sen! Och vilken skarpsinnig hjärna som uttryckte det!