Dagens larmrapport: motorupprop

Nu ska de sänka hastigheten på vägarna.

Då mobiliserar de sig. Kryper fram som kobror för att spotta sitt gift. Sveriges bilkunniga motorjournalister och Motormännens Riksförbund och Bensinälskande Norrlänningar och LKAB och din mamma och landets alla gocartförare, lådbilsbyggare och raggare. Det rynkas på pannan, knips ihop med ögonen, ojas och stånkas och stönas och ansvariga politiker får ilskna invektiv över sig för att inte tala om VÄGVERKET, denna förhatliga och stalinistiska kommunistborg som ska styra och ställa över hur hårt vi får pressa ner gaspedalen.

Min första reaktion var inte riktigt så aggressiv, men visst, jag suckade.
För nyss, när jag susade fram över norrländska vägar, svor jag också när det var 70-gräns på en bred väg där man har fri sikt och inte ett hus på flera kilometers avstånd.
Jag tänker att jag lätt kan köra i 150 överallt utan att vara en trafikfara.
Men så tänker jag: det är ju jag det. Jag är ju ett bilgeni. En Niki Lauda utan brännskada.

Det finns ohyggligt många bilförare där ute som jag inte vill möta i 150. Det finns bilförare som inte borde få köra 30. Inte ens på ett inhägnat område.

Och då blir det ju ganska enkelt.
Sänk farten! För fan.