Ett viktigt beslut

Som förälder kan, utifrån sett, väldigt marginella händelser och beslut bli avgörande, omvälvande och gigantiska. I den lilla världen förstås. Inuti bubblan.

Nu till exempel, natten till lördagen den 30 augusti 2008 gjordes en avgörande insats.
Femåringen slutade med nappen.
En hel natt.
Inte utan tårar och försök att förlänga napperioden en natt till. Men ändå. Jag är förstås stolt och imponerad på samma gång. Lite samma känsla som att skriva under ett fredsavtal efter 30 år av krig.
Ungefär..

En rensad helg

De finaste helgerna är de oplanerade.
Särskilt efter en hysterisk vecka.

De där helgerna som börjar med inget inbokat, fortsätter med inget inbokat, och avslutas med inget inbokat. När man vaknar på morgonen och funderar över dagen men den ligger alldeles blank och ren och det finns inte ett enda måste eller tid-att-passa någonstans.

Allt är bara fritt fram och ofyllt och kav lugnt.
Jag är dålig på det där. Och den här helgen är inte riktigt så, men nästan.
Det blir väldigt få måsten, och de måsten som är inplanerade är trevliga och är inte beroende av att man ska passa en exakt tid.
Det blir nog en fin helg.

Jag är punkterad

Jag är med sjukgymnast. Hon är stor, rivig, glad och är en sån där som inte ser några problem överhuvudtaget. Allt är liksom uppåt och hejsan hoppsan och tjosan tjena. Förutom min nacke.

Men den börjar hon så sakteliga få ordning på med lite hårda händer och lite mjuka händer om vartannat. Hon är oerhört skicklig. Och allt detta för bara 70 spänn för tillfälle. Jag kan inte fatta det. Vad lever hon på?

I dag tryckte hon dit nålar också, och berättade om skillnaden mellan naprapaternas nålfilosofi och de gamla kinesernas diton. De skiljer sig en del, men har närmat sig varandra. Om ni var intresserade.

Inte blöder jag heller. Känner mig en smula sömnig bara, men det ska tydligen vara i sin ordning.

Trettifyran

Det är ju inte riktigt 40. Men det är en klart och tydligt passerad 30-årsgräns.

Jag känner efter en smula. Men nej, ingen ångest, ingen krypande oro. Ingen kris. Bara ren lycka.

Och en glittrande morgon är anledningen.

Jag vaknade till M:s skönsång, blommor, bubbel, chokladmuffins, jordgubbar, melonskivor, de vackraste av ord, snyggaste klockan, operabiljetter, Shakespeare, en brinnande grodprins och den varmaste känslan i världen.

Alla borde få ha en sån som hon. Alla.

Premiärdags!!!

Kolla, kolla, kolla!
Jag är som ett uppspelt barn. Känner du hur jag rycker i din tröja, och pekar uppåt mot himlen, mot ett fantastiskt konstverk som kanske försvinner om du inte tittar dit. Du babblar på med dina väninnor och till slut tittar du lätt irriterat åt mitt håll, följer riktningen på mitt finger och tittar uppåt och upptäcker en kakafoni av blommor och megafoner... Makalöst.

Min vän är ett geni.

Jag har begåvats med ett blogghuvud som spöar skiten ur allt du hittills lagt ögonen på.
Sådeså.

Dagens larmrapport: hälsokost

Mannen med det mäktiga skägget sysslar med hälsokost. Mer specifikt propagerar för kosttillskott, gör hälsoprofiler och säljer in dyra måltidsersättningar till folk som tycker att 15% kroppsfett är på tok för mycket. Jag har vetat om hans läggning länge och skakat på huvudet, framförallt för att det är en sån där sekteristisk pyramidorganisation där man tjänar på att värva undersäljare och ju högre upp i näringskedjan ju mer stålar och guld och gröna skogar blir det.

Men han har fortsatt att prata om det.
Väl medveten om min skepsis så har han tagit upp det på ett subtilt sätt, lite i förbifarten, lite som en bra grej att veta. Att musklerna inte tar upp glukos utan förvandlas till fett när snabba kolhydrater bryter ner allvaret och mjälten och där någonstans tappar han bort mig. Men jag nickar lite och hummar lite och lyfter artigt på ögonbrynen för att markera ett litet "åhå, det menar du inte?".

Så högg han till.
På en middag för ett tag sedan så hasplade jag ur mig att jag inte äter frukost. Jag mår helt enkelt dåligt av att stoppa saker i munnen när jag är trött.
Det var hans lucka.
Han hittade en svaghet och skred till verket.
Under förevändning att han ville mig väl, att mitt liv skulle bli bättre.

Nu, i morse, hällde jag upp örtextrakter med hallonsmak, skakade proteindrinkar, droppade aloe i ett glas vatten och hällde i mig hela rasket. Vid halv tio var jag hungrigare än jag någonsin varit tidigare och var tvungen att sänka en ostfralla och en coca cola.

Hur sunt är det?
Jag skiter i att Beckham har deras logga på tröjan. Det här experimentet blir inte långvarigt.

Dialog om ett sidhuvud

-----Originalmeddelande-----
Från: Oman
Skickat: ons 2008-08-27 07:33
Till: Alarmisten
Ärende: header

Hej, Ska du ha en header eller?Jag sitter på tåg i 10 timmar idag, har lite dödtid gissningvis. vad tros? /oman

Från: Alarmisten
Skickat: den 27 augusti 2008 08:21
Till: Oman
Ämne: SV: header

Yes baby. Har bara försökt leta upp ett bra exempel på vad jag menar men jag försöker mig på en förklaring:

Jag gillade kollaget med megafonerna i symmetri, som en symbol för min ensidiga propaganda. Men sen vill jag ha det lite mer strikt och enkelt. Möjligen lätta upp med en blomma eller liknande för payoffens skull: en blogg som vill dig väl.

Men det viktigaste är namnet på bloggen som jag vill ska vara tydligare i bilden och med den här idén: tänk strikt, svenskt 20-tal. Jag såg framför mig en sån där stålbricka som brukar sitta på träbackar med buteljer eller på en gammal t-ford med logotypen 'stockholms stadsbud' eller liknande. Kanske en oval mässingplatta med inpräntade bokstäver. Typ. Förstår du? Var är du på väg?

Från: Oman
Skickat: den 27 augusti 2008 08:59
Till: Alarmisten
Ämne: Re: SV: header

sjukt invecklad brief dude, men jag tror jag förstår, det lär inte bli ngt i mässing, men ska försöka få till det, får suga lite på den helt enkelt. men megafoner och blommor är jag bra på.jag funtar litet.


Är det inte galet spännande?
Jag ska få en alldeles egen header. Ett specialdesignat stycke blogghistoria.
Han ska bara "funta lite".

Dagens larmrapport: motorupprop

Nu ska de sänka hastigheten på vägarna.

Då mobiliserar de sig. Kryper fram som kobror för att spotta sitt gift. Sveriges bilkunniga motorjournalister och Motormännens Riksförbund och Bensinälskande Norrlänningar och LKAB och din mamma och landets alla gocartförare, lådbilsbyggare och raggare. Det rynkas på pannan, knips ihop med ögonen, ojas och stånkas och stönas och ansvariga politiker får ilskna invektiv över sig för att inte tala om VÄGVERKET, denna förhatliga och stalinistiska kommunistborg som ska styra och ställa över hur hårt vi får pressa ner gaspedalen.

Min första reaktion var inte riktigt så aggressiv, men visst, jag suckade.
För nyss, när jag susade fram över norrländska vägar, svor jag också när det var 70-gräns på en bred väg där man har fri sikt och inte ett hus på flera kilometers avstånd.
Jag tänker att jag lätt kan köra i 150 överallt utan att vara en trafikfara.
Men så tänker jag: det är ju jag det. Jag är ju ett bilgeni. En Niki Lauda utan brännskada.

Det finns ohyggligt många bilförare där ute som jag inte vill möta i 150. Det finns bilförare som inte borde få köra 30. Inte ens på ett inhägnat område.

Och då blir det ju ganska enkelt.
Sänk farten! För fan.

Visdomsord från Peter Stormare

Jag har dubbla känslor inför Peter Stormare.

På minuskontot:
- Hans insats i Stjärnorna på slottet var ett stycke sorglig tv-historia.
- Sångkarriären borde ha stannat vid en dröm.
- Han pratar om Bergman i tid och otid, som för att påminna oss om att det var där han började. Det 1) vet vi redan och 2) struntar vi i.

- Han ska vara med i Ladies Night.

På pluskontot:
- Han är galet lik min farfar som var en av världens bästa människor.

- Han lyckas fint i Hollywood. Visst, rollen som rörmokaren Ingvar i Watching Ellie var väl ingen method acting, men som gangstern i Prison Break, nihilisten i Big Lebowski och butter hitman i Fargo var han ståtlig.
- Han kastar så kloka ord omkring sig. Eller vad sägs om: "Charterresorna förstörde jävligt mycket, vi var ett lyckligare folk innan vi såg att andra hade sol hela tiden." och "Vi norrlänningar är kamrater. Vi kan stänga av vid Dalälven och ta inträde av de som vill norrut."

Jag kan inte bestämma mig.
Han är som risotto. Kul på avstånd men lite läskig när man kommer nära.

Chefen käkar lunch

Chefslunch är ett roligt ord.
Som att man knaprar i sig en ledare innan man återgår till arbetet.

Rätten Wallenbergare tillkom förmodligen som en chefslunch.
Det är helt enkelt en köttbit av chefsfärs som smakar ypperligt med pressad gurka och lingon. Mmm. Massor av nyttiga alfahanneproteiner.

jobb och privatliv

Det är ju såna där man inte ska kombinera. Nyttan och nöjet.
Jag undviker att arbeta med vänner för man kan ge sig fan på att det blir sneda blickar och gruff någonstans längs vägen.

Nu sitter jag i alla fall i en taxi. På väg mot ett gränsland av jobb och privat. Rafflande.

Jag vill ha...

...fler timmar på dygnet
...en mobiltelefon som funkar smidigt. eller funkar räcker.
...en sekreterare, gärna en manlig med sån där bokföringskeps, hängslen, skjorta och fluga
...bättre minne
...en nacke som inte krånglar
...ett outtömligt förråd av pengar
...och ett lite mindre förråd med lakrits
...ett långt liv med M

Kräftskiva nästa

Off to kräftskiva. Mitt ute i lantidyllernas lantidyll.
Väskan packad. Kylbagen packad. Bilen packad.
Så. Nu blir det åka av.

Och det blev fint igår i alla fall, till slut.

Hoummoshomo

En kompis till mig hävdar att alla som gillar hoummus är gay. Att det är ett vetenskapligt faktum. Han har givetvis snurrat ihop det fullständigt, men det är en fin tanke.

En remarkabel middag

Det blev ingen parmiddag som sagt. Det blev en märklig middag.
Jag som middagsvärd är ett ringrostigt kapitel, och jag hade hoppats på lite assistans. Nu blev det inte så, så jag fick sno ihop mina Margaritas, krydda köttfärsen, sätta limeklyftan i coronaflaskan, mosa ihop guacamolen, skölja salladen och hacka grönsakerna på egen hand.
Det blev gott. Men tomt.

Det mäktiga skägget har i alla fall fått mig att gå med på en frukosttradition. Mer om det senare.
Nu ska jag nog, gott folk, ägna mig åt lite nikotin.

Ingen fara

Det blev ingen parmiddag.

Dagens larmrapport: begreppet parmiddag

Ikväll kommer en barndomskompis över på middag. Eller barndomskompis är fel ord. Vi gick i samma klass i tolv år, bodde ihop i ett och ett halvt och gjorde lumpen i samma baracker samtidigt. Så man kan säga att vi har växt runt och in i varandra.
Han har skägg nu, ett mäktigt jävla skägg.

Hans sambo kommer också med.
Och hans dotter. Inte deras, vi pratar ju moderna familjekonstellationer här.
Och min livskamrat (är inte det ett fantastiskt litet ord så säg?) är med. Och en av mina döttrar.
Och nyss när jag stod och handlade slog det mig... vänta nu. Är det här en Parmiddag? Och så bröt svetten fram där jag stod och klämde på en avocado. Nyss hade jag varit alldeles uppspelt och glad, och så i en handvändning blev jag blek och allvarlig.
Varför måste det vara så?
Varför är det en sån massiv ångestaura kring det begreppet?

Och varför måste man kalla det parmiddag?
Räcker det inte med att kalla det "middag", sen råkar det vara en konstellation av sex människor varav fyra har något kuckelimuck ihop och de två övriga är för små för att haja vad kuckelimuck innebär. (Vänta nu, jag menar inte att ALLA FYRA har något kuckelimuck ihop, då hade det kallars swingersparty, inte parmiddag). Kan det inte bara få vara någon form av okategoriserat samkväm.

Ja, så borde det vara.
Jag har i alla fall bestämt mig för att det ska bli fint.
Det blir ju burritos.

En kväll att lägga till handlingarna

En fin kväll. Regntugnt, men fint. Alldeles tyst förutom ett billarm som tjöt till nyss. Tyckte mig se en råtta på gatan när jag tittade ner. Såg rätt stor ut. Men det var väl knappast den som försökte bryta sig in i en bil. Det spelar inte så stor roll. Jobbmail i någon halvtimme till, sen blir det en bok tills jag somnar. Har inte bestämt vilken. Finns en jävel som Lagercrantz har skrivit om Ekelöf som liksom har stirrat på mig från bokhyllan i flera veckor. Uppmanande. Utmanande. "Fixar du mig grabben?" säger den. Kanske borde ge den en chans, trots att det känns dödens tråkigt. Jag närmar mig dessutom sex dagar utan nikotin. Lite irriterad, lite kortare stubin, men ändå helt okej. Det här kommer att gå vägen. Ikväll äter jag morötter, lakrits och dricker en folköl. En sån där grön Odin 2,8. Ruggigt äckligt. Men så är det bara. Ibland får man bara blunda och tänka på något fint. Fast det man stoppar i munnen är äckligt. Jag slutar där.

Sanna mina ord

Sanna Kallur hämtar sig snabbt. Det känns tryggt. Hon är ju så duktig på det där hon gör. Hoppar och springer skitfort.

Coldplay har blivit roligare

Chris Martin hittade en skojig attiralj att förgylla vardagen med.

Titta en stund på bilden, andas in och tänk att de strax drar ut på en gemensam turné med Ben Folds Five, Hootie & The Blowfish och ett återförenat Chicago med Peter Cetera i spetsen.

Ni kan höra det eller hur? Ni känner det i luften. Det kommer att bli en kväll att minnas, med många sköna garv, i glada vänners lag.