Djurgårdarnas läsvanor

Sitter på ett tåg mitt i Djurgårdens A-lag. Tydligen har de match mot Elfsborg ikväll.

Jag känner inte igen så många. Men av de jag känner igen har jag försökt analysera vad de sysselsätter sig med på tåget.

Här kommer rapporten.

Pa Dembo Touray läser, liksom större delen av laget och ledarna, kvällstidningarnas sportsidor. Johan Oremo sitter och spelar ett fightingspel, Sebastian Rajalakso läser SJ:s tidning för affärsresenären och Mattias Jonson läser en bok om ledarskap.

You do the slutsats.

En comeback på fotbollsplanen

Efter fyra års fullkomligt stiltje var det dags igen. Dags att snöra på fotbollsskorna och trippa ut på Gärdet i en helt ny konstellation, i ett lag där jag inte känner någon (skyddsfaktor 1).

Nu är det över och några fakta kan enkelt konstateras:

Jag var inte vän med bollen.
Jag kan fortfarande glidtackla snyggt.
Jag ska aldrig försöka dribbla.
Ska jag försöka dribbla ska det vara en enkel kroppsfint följt av en lätt vrickning med fotens yttersida.
En proffskarriär ser mycket avlägsen ut. Fortfarande.
Jag har kondition som en heroinist.

Så. I morgon kommer mina båda stortånaglar att svartna och sedermera trilla av, och jag kommer inte att kunna gå normalt på cirka tre dagar och ha väldigt ont i ytterligare tre.

Ett gott resultat.

Ännu ett nederlag

Och så förstör Lagerbäck lördagsglädjen också. Vad är det för blåsning jag råkat ut för? Nu får kryckorna bära mig ut, jag orkar inte deppa i högläge.

Svennis saknar galenskapen

Det är för lite galenskap i Sverige. Eller i världen kanske.

Vi måste börja bejaka kaoset, knyta till oss en förvirrad världsbild, bli lite paranoida och hävda vår rätt att få mumla för oss själva.

Svennis till exempel.
Hade han varit lite mer excentrisk hade det ju kvittat om han nu för Mexico ner i fotbollens avgrund. Men nu, med den svenska stabila framtoningen, blir det bara resultaten som talar. Och när de kniper käft ligger han självklart pyrt till.
Enkel logik.

Tänk om han hade struntat i några träningar och hängt vid poolkanten i en guldmelerad sparkdräkt istället? Bara odlat ett lätt vansinne. Då hade det varit lättare att hålla kvar honom.

Som Black Francis. Eller Frank Black som han också kallar sig.
Han är ju förlåten för att han fuckade upp världens bästa rockband Pixies till förmån för en massa galna soloprojekt.

Några utdrag ur textraderna får tala för sig själva:

Från Hermaphroditos:

Forget you yin
And go fuck your yang
It seems that you rang
And it seems
I'm only answering

Och från Blast off:

And when we get there
the Irish in me
is gonna claim it for France
I'm in a Beckett trance
From all that chemical

Början till slutet

Det är mycket få saker i sportvärlden som fångar någon särskild uppmärksamhet från mitt håll. Visst, jag kan uppskatta ljudet av en direktsändning från en skidtävling i Val di Fiemme en bakfull söndag, jag kan tycka att en curlingmatch kan bjuda på rafflande underhållning och givetvis se skönheten i en La Liga-match.

Men mer än estetiskt och underhållande blir det aldrig.

Jag blir sällan eller aldrig upprörd över doping (gör det att de rusar tre sekunder snabbare så höjer det ju underhållningsvärdet), bryr mig inte ett dugg om en fotbollsanfallare tjänar 14 miljoner kronor i månaden utan att göra mål och struntar faktiskt i om Anja Pärson och Zlatan hoppar över Idrottsgalan.

Men det finns två saker som ändå kan få mig att vakna till lite mer, engagera mig en bit utöver det rena slötittandet:

1) landslagsfotboll
2) Umeå IK

Den första är jag knappast unik med.
Den andra är en ren fascination. Hur ett lag från Norrland lyckats ta ett totalgrepp om en hel serie i år efter år efter år, och dessutom vara ett av världens bästa klubblag i en sport som ju inte direkt är marginell. Och dessutom innehålla en spelare som tre år i rad blivit utsedd till världens bästa.

Nu tror jag att epoken är över tyvärr.

Dels har motståndet kommit ikapp. Dels tappar de Marta. Och dels har en ny tränare kommit in i klubben. En tränare som fick sparken från GIF Sundsvall för att det gick åt helvete.

Jag tippar en fjärdeplats nästa säsong.
Minns var ni hörde det först.

Masspsykos

Om exakt 36 dagar kommer jag att befinna mig här gott folk.
På River Plate Stadium.

Det blir den första stora matchen jag sett sedan Norsjö - Kusfors 1988... eller kanske Arsenal - Benfica 1992.

Mäktigt va?

Z som i Zlatan

Malmöfansen gråter blod.

Zlatan säger att han inte kommer att återvända till Allsvenskan och Malmö FF som aktiv spelare.

Men som passiv spelare då?
Bara glida lite vid sidlinjen och hojta något åt domaren, ligga lite på gräset och spana upp mot läktarna?

Det kan du väl göra Zlatan?
Bussiga?

I dag har jag lärt mig...

...att en tacobrunch i sängen är en perfekt söndagsgrej.
...att Albanien och Sverige är lika bra i fotboll.
...att Johan Esk i DN hatar 3-5-2-uppställningen.
...att någon annan på DN tycker att lattepappor är sexiga.
...att en tredje journalist på DN tycker om Brittany Murphy.
...att DN TYCKER väldigt mycket, har de alltid gjort det?
...att massor med vätska kombinerat med lakrits är en ypperlig återställarkur.

Jag kommer säkert att lära mig fler grejer, men det här är vad jag hunnit med fram till nu.

Maradonas bastard

Slözappade förbi en strandfotbollsturnering på Eurosport nyss.

Det var inte vilken turnering som helst - det var VM i strandfotboll och kvartsfinal mellan Italien och Frankrike. Ganska ointressant sport, ganska ointressant kvartsfinal och helt okända namn.
Förutom ett: Maradona.
Diego Armando Maradona Jr närmare bestämt.

Och ja, han är son till den Maradona. Kokainisten, artisten och köttbullen Diego Maradona som hade en affär med Christina Sanagra under sin tid som proffs i Napoli. Christina (som har namnsdag idag, grattis!) blev gravid och produkten är alltså killen som nu sitter på bänken (jo, han var sorgligt nog inte ens ordinarie) i en strandfotbollsturnering.

Någon hade frågat honom om han hade fått några fördelar av sitt namn. Han hävdade bestämt att det bara förde med sig nackdelar. Men då har han ändå bytt efternamn från sin mammas namn Sanagra till det stjärnglittrande Maradona.
Och då får han väl skylla sig själv. Kan man tycka.