Lägenheten är fylld av små, dova snarkningar. Tunga inandningar och någon liten sömnig rörelse. Tre små halvmänniskor ligger nerbäddade och jag, vid datorn, bläddrar förstrött genom några jobbmail, spelar lite halvhjärtat poker och tänker att man kanske borde blogga.
Men mest av allt funderar jag lite stillsamt var festen är. Vad gör han, och hon, och de där som jag inte brukade missa en lördag med?
Inte för att man egentligen har ett behov av att trilla omkring rödnäst och glosögd på något staropramenfläckat bargolv, men för att man är nyfiken. Och rastlös. Och rastlöst nyfiken. Och inte helt tillfreds med att alla som jag nyss hade någon form av konversation med nu sover.
Ja, egentligen är det inte helt olikt en efterfest... Ah. Så det är där jag är alltså? På en efterfest, med tre personer som däckat och lämnat mig ensam kvar. Siste stående mannen. Festdeltagaren som inte lämnar förrän sista skrattet har tystnat?
Så säger vi. Jag är plötsligt ett partydjur.
Men nu är det dags att sova.
2 veckor sedan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar