...på en fest jag närvarar på. The Final Countdown. De är ett band som överlevt så länge att de känns som ett coverband. En parodi på sig själva, en karikatyr av powerhårdrock anno 1984. Tänk om det åtminstone hade varit Slade. Man blir fantamme aldrig nöjd.
2 kommentarer:
Anonym
sa...
Vad vore livet utan minnen och dess erfarenheter. Tror att åtminstonde jag, en person inte skulle vilja vara utan denna underbara rockgrupp, en era av minnen, fester, kompisar,grillfester,raggarbilar. Tonårsperioden som är den mest intensiva tid i livet, måste ihågkommas för framtida bruket du vet, snart är tjejorna i tonåren, så glöm inte...
Block
-
Så här. Om skrivande. Jag läste Karolina Ramqvists bok “Björnkvinnan” sent
omsider. Hon skriver en del om skrivande, jag har alltid tyckt att hon
formulera...
Master of Disaster: Roland Emmerich
-
Few if any modern directors have embraced the disaster movie genre like
Roland Emmerich. Meet the man behind the mayhem of Independence Day and
2012.
Th...
oroväckande
-
Jag har på senare år noterat ett mönster, ett ondskefullt mönster. Att
garnera morotskaka med rivna morötter är det jag talar om. Att garnera
morotskaka ...
Platt fall
-
Jag har inget vidare självförtroende när det gäller detta med matlagning.
Jag har visserligen inga (större) problem med att följa ett recept men jag
är dål...
2 kommentarer:
Vad vore livet utan minnen och dess erfarenheter. Tror att åtminstonde jag, en person inte skulle vilja vara utan denna underbara rockgrupp, en era av minnen, fester, kompisar,grillfester,raggarbilar. Tonårsperioden som är den mest intensiva tid i livet, måste ihågkommas för framtida bruket du vet, snart är tjejorna i tonåren, så glöm inte...
De kunde åtminstone ha nöjt sig med Final Countdown och Carrie. Hade ju varit fullt tillräckligt!
Men de nöjer sig inte heller med lagom såklart.
Skicka en kommentar