Finalamente!

På plats. I Latinamerikas Paris. I Sydamerikas New York. I Buenos Aires.

Trots en sömnsvag flygresa och ytterst lite föda är intrycken hittills karvade i guld. .
Spaningar första timmarna:

- De har en förkärlek att försöka göra sina gator längre genom att ha husnummer som 4199, trots att gatan inte är mycket längre än Kocksgatan.
- Trottoarerna är trasiga, men folk ler mot mig.
- Det var en ypperlig idé att välja en lägenhet med takpool, kvällsdoppet var magnifico.
- Visst det är billigt, men inte SÅ billigt.
- Modern glans samsas med totalt förfall. Och då har vi bara rört oss i en stadsdel än så länge.

Och några personliga hälsningar:
Ola, den enda Vogue jag sett har varit spansk, inte specifikt argentinsk.
Rickard, hon saknar dig också.
Zimon, jag har redan hittat den perfekta presenten till dig.
Syrran, ingen ängel i sikte - men jag jagar vidare.

Hasta manana.

Mot Buenos Aires del 8

En timme kvar i Madrid. Med sina Judas-öl och blanka golv. Sen är det bara 13 timmar kvar på flygplanet. Känns sisådär. Men det är bara att bita ihop. Hörde att det är 27 grader där nere. Dåså.

Mot Buenos Aires del 7

Flygplatsen i Madrid ska nu vara vår kompis i dryga fem timmar. M föreslog just kort. Låter som en ypperlig idé. Fram med bladen.

Mot Buenos Aires del 6

Ja. Som sagt.

Mot Buenos Aires del 5

Tyska vingar genom fönstret. De är inte våra. Det är jag glad för. Tyska vingar är otäcka.

Mot Buenos Aires del 4

Terminal 2 på Arlanda är marginellt mer intressant än ekonomiska avdelningen på kommunkontoret i Bollnäs. Och nu är planet försenat. Uppskattningsvis en halvtimme. Ingen fara, man hade ju kunnat sitta i Bollnäs.

Mot Buenos Aires del 3

Lektion för flygnoviser: stoppa inte ner en sax i handbagaget. Det tolkas av säkerhetspersonalen som en indirekt attack på piloten och en klar överträdelse. Nu är jag en sax fattigare men en lärdom rikare.

Mot Buenos Aires del 2

Arlanda Express. Detta miljövänliga och kostsamma turbomonster är ingenting jämfört med vad Finnair skyltar med ombord. Det är framtiden mina vänner.

Identifierat som kvarglömt:
Nackkudde
Sovmask

Ingen av vilka var mina.

Mot Buenos Aires del 1

Första anhalten blir cityterminalen. Chauffören svär över dålig gps som inte fattat att ''de här gatorna har ju inte varit farbara sen 70-talet för fan''.
En inledning i ilskans tecken alltså. Förbereder han oss på det latinamerikanska temperamentet?

45 minuter kvar...

...tills taxin tar sikte på centralstationen.
Inuti finns den där ack så välbekanta känslan av att ha glömt något viktigt. Pass. Laddare. Biljett. Telefon. Riskakor. Nej, jag tror att de är med.

Schlager och väskpackning

Lägger sista handen vid packningen inför Buenos Aires.
Just nu velar jag mellan vilka böcker som ska få följa med. Jag hade ett ambitiöst projekt att ta med mig något av nationalskalden Borges, men hann inte till en bokhandel. Oddsen att de har honom i en pocketbutik på flygplatsen? Inte så bra tyvärr.

Hann också titta på schlagern.
Och är det jag som blivit luttrad eller blir det bara sämre och sämre?
Jag inbillar jag mig ju inte att Sverige är ett tillräckligt stort land för att skaka fram fyrahundraåttiotolv bidrag som ska röstas, duelleras och juryväljas fram via ett obegripligt system för att sedan komma ut i Europa där någon med säckpipor och skinnbyxor och drömfångare kommer att göra processen kort med oss. Nej, jag fattar ju det.

Men ändå.
Måns Zelmerlöv liksom. Amy Diamond liksom.
Lasse Lindh hade någon form av punkglädje light i schlagertappning, men annars var det ju bara misär.

Och det där hårdrocksbandet som gick vidare. Herregud.
Till och med när jag var INTRESSERAD av hårdrock och LYSSNADE på wailande pudelfrisyrer och spandexposerande gitarrsolon så spottade vi på sånt där.
Sångaren såg ju ut som en säljare på El-giganten med peruk som han sabbat med en plattång.
Ville han verkligen det?

Bildfynd

Hittade den här i telefonen. Vet inte vad den föreställer, vet inte när den togs. Men den är representativ för dagen. Otydlig, mörk, ofokuserad och med en förbryllande antydan om mat. Men jag ser också en dörr. Om den går in eller ut är fortfarande oklart. Jag hoppas på in. Jag tror på in.

Komprimerade samtal i butiken

Ibland får man en vindpust av kondenserad ångest bara genom att höra en kort dialog. I det här fallet var scenen den lilla kvartersbutiken och samtalet utspelar sig mellan kund (kvinna, ca 65) och kassörska (kvinna, ca 50).

KUND: (lyfter upp en matkorg med mestadels konserver med en pinad suck) Oj, oj, oj. Hej.
KASSÖRSKA: Hej ja, så var du här igen.
KUND: Ja, oj, oj, oj.
KASSÖRSKA: Är allt väl?
KUND: Det är som vanligt. Man jobbar på.
KASSÖRSKA: Jodå samma här.
KUND: Va?
KASSÖRSKA: Samma här sa jag.
KUND: Jo.
KASSÖRSKA: Ja, man kan inte vara pigg jämt.
KUND: Nejdu.

Norén har en del att hämta. I kassan på mitt Konsum.

Genomfart

Stan, när den susar förbi i natten, är förbannat inbjudande. Som ett tivoli. Som ett löfte om nöjdhet deluxe.

Betong är det nya diamant

Se så vackert. Texturerna. Den ruffa känslan. Och så jag. I ett hörn. Det är mycket imponerande.

Med Mats i natten

Han har en tröja med bedjande kattögon. Jag repeterar: han har en tröja med bedjande kattögon. Kan man annat än älska det?.

En komplex historia

Så oändligt många knappar och reglage. De tar aldrig slut. Jag vill röra runt i allihopa, och gör det lite för syns skull. I själva verket vet jag inte vad jag sysslar med. Som så många gånger förr.

Ytterligare en bloggstafett

När man ändå har ångan uppe så att säga.
Den här onaturligt omfattande utmaningen kom från hon som skriver bloggen som handlar om när orden inte räcker till.

10 Första
Första bästa kompis: Rickard. Vi lyssnade på Magnus och Brasse i en bilstereo, han hade en cool cykel. Jag hade en imponerande E.T.-tröja. Det var vad som krävdes på den tiden.
Första bil: En VW1600, alltså inte en bubbla utan en sån där snygg som ser ut som en Porsche. Den gick sönder. Liksom alla bilar efter den.
Första kärlek: Elin. Min bänkkamrat i ettan.
Första husdjur: Den svarta hunden Stella. Bäst i test.
Första semester: Vad räknas som semester? Somrarna i sommarstugan? Fisketuren till Vuoggatjålme? Skidstakandet över isen till Nottistugan?
Första jobb: Bakom en gräsklippare på kyrkogården. Jag körde sönder tre gravstenar och kommer att hamna i helvetet för det.
Första köpta skiva: Här önskar man ju att det hade varit en annan, men ärlighet varar längst: Give my regards to Broad Street med Paul McCartney.
Första piercing: Öra, öra, läpp. I den ordningen.
Första konsert: Lurigt. Förmodligen Lasse Lönndahl i Skellefteå Folkets Park.

8 senaste
Senaste alkoholdrycken: En drink med namnet Drömspel. Innehöll bland annat Campari, champagne och Martini Rosso.
Senaste bilfärd: Fyra veckor sen. Så länge har bilfan stått orörlig nu.
Senaste filmen du såg: The Wrestler.
Senast ringda telefonsamtal: Till M.
Senaste bubbelbadet: Oasen. (och då menar jag inte det häftiga punktillhållet där Ebba Grön började sin karriär utan det betydligt mer nere-med-gatan-badhuset i Eskilstuna).
Senast spelade CD-skiva: Nåt bränt.
Senaste gången du grät: Till The Wrestler.
Senaste måltiden: En besvikelsens biff med sallad på Elverket.

6 har du någonsin
Dejtat en av dina bästa kompisar: Nej.
Blivit arresterad: Nej.
Blivit kär vid första ögonkastet: Ja.
Fastnat med blicken i någons urringning: Ja.
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Ja, tyvärr.
Busringt till någon: OM jag har. Jag var kungen av busringningar 1985.

7 saker du har på dig
1. Cardigan
2. Jeans.
3. Strumpor.
4. Skjorta.
5. Kalsonger.
6. Klocka.
7. Tatuering.
Sorry om ni trodde att det här skulle bli en dagens outfit-utvikning komplett med märken och rubbet. Jag orkar inte. Timmen är sen.

6 saker du har gjort i dag
1. Suttit i möten.
2. Rekryterat.
3. Skickat en herrans massa mail.
4. Besökt vårsalongen på Liljevalchs.
5. Köpt två pocketböcker; Off the road av Carolyn Cassady och Factotum av Charles Bukowski. Den första en bokcirkelsbok som jag verkligen måste rappa på med för att hinna, den andra en nostalgifläkt från förr.
6. Pussats.

5 favoritsaker utan rangordning
1. Min nya rock.
2. Min soffa.
3. Min säng.
4. Mitt skrivbord och fuskstringhylla, den ena ett containerfynd, den andra ett loppisfynd. De hör ihop, därför hamnar de under samma punkt.
5. Mixern.

4 personer du kan berätta allt för
M, syster 1, syster 2... och några kompisar.

3 val
Blått eller rött? Vin? I så fall blått. Lätt.
Sommar el vinter? Vem svarar vinter här? Och menar det? Inte bara försöker vara lite sådär machosnowboardfreakshow utan verkligen menar det? Nej, tänkte väl det. Sommar alltså.
Choklad el chips? Chips.

2 saker att göra innan du dör
1. Lära mig franska.
2. Köpa ett sommarställe på någon varm plats.

1 sak du ångrar
Je ne regrette rien.

Och tre nya som ska få bloggutmaningen. Jag vill till Aruba, Jazzhands och Miss Madass.

Litterär stafett

Dags för en sån där bloggutmaning, eller stafett, eller någonting, igen.
Den här gången är det multibegåvade, skickliga och smarta kamrat Mats som kastat ur sig frågan.

Och ni som känner er manade att dela med er av andra heta lästips kan ju göra det i kommentarsfältet eller i en blogg som ligger nära tillhands.

1) Vad heter boken du läser just nu?
Killing yourself to live, Chuck Klosterman

2) Hur långt har du kommit?
120 sidor ungefär.

3) Beskriv boken med tre ord.
Gravt överskattad roadtriphistoria.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
2.

Ljudet av sömn

Tunga andetag från två väderstreck. Jag är den enda i lägenheten som inte sover. Och nyss var jag den ende. Det svänger snabbt.