Konsten att säga ja

Det pratas mycket om att lära sig säga nej. Om att begränsa tillvaron och göra det aktiva valet att välja bort. Det handlar förstås om att begränsa sina åtaganden, att inte springa in i den berömda väggen och se till sin egen tid och väbefinnande.

Folk går runt och säger "jo, jag har verkligen lärt mig att säga nej nu".

Men är det verkligen bara det man ska sträva efter?
Det pratas ju betydligt mindre om lyckan i att säga ja.

"Kan inte du springa ut och köpa en pizza till mig?"
"Ja. Visst."

Generellt. Vem vill ni hellre ha med på picknicken? På jobbet? I tältet på fjället?
Nej eller ja?

Just det.