tisdag 20 januari 2009

Baksidan av kärleken

Det är fint att vara förälskad.
Det är fint att kärlek kan vara så brusande att man fullständigt tappar koncepten.
Det är fint att höra ihop med en person så intensivt att man nästan tror att huden ska växa ihop med den personens hud.

Men det gör också att konceptet saknad får en ny innebörd.
Det gör att man känner sig tom och halv redan när man har stängt dörren och står i trappuppgången.
För att inte tala om hur svårt det är att sova själv.

Märkligt.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag vet precis vad du menar. Man både blir glad och skrämd på samma gång att man kan känna en samhörighet med någon - som man träffat i väl vuxen ålder.