Men så hände något. Vi hade kommit till bokstaven C.
Hårddisken stängde ner. Strejkade. Fann ingen inre frid alls. Den släckte sin blå lampa och surrade uppgivet. Och så kom felmeddelandet ovan.
Jag visste inget. Jag famlade i blindo. Hennes dator innehöll Coldplay. Hade jag vetat hade jag satt stopp för överföringen. Men jag visste intet. Och istället för att jag hindrade förödelsen sa min hårddisk stopp. "Jag vill inte kännas vid denna dynga", sa den, högt och tydligt.
Så självklart. Så smart.
Inlägg
2 kommentarer:
sådärja, härligt inlägg, stort skratt här ute i stockholms eget norrland.
tack för inbjudan, lite sent kommet dock, ska se vad vi kan göra åt saker, meddelar ikväll.
yo
Sluta överkompensera. Du älskar Coldplay och drömmer att du är Chris Martin varje natt. Säg som det är nu.
Skicka en kommentar