Min vän har en sån där viktig espressomaskin. Röd. Gaggi.
När man lagar till en liten kopp kaffe i den måste man följa en hel rad procedurer.
Lagom mycket kaffe i doseraren.
Jämna till kaffet med den svarta plastprytteln som liknar en smärtsam buttplug.
Den gröna lampan med den vågformade symbolen måste lysa.
Koppen måste stå rätt kalibrerad och vara värmd med varmt vatten.
Sen trycka på knappen en liten stund, för att sen pausa, skruva lite ytterligare och sedan trycka på knappen igen.
Han visar långsamt. Pausar. Inskärper vikten av att följa alla momenten till punkt och pricka. Han gör två koppar kaffe på tio minuter. Sen tar han ett steg tillbaka. Sneglar på mig. Bedömer mig med blicken. Så lägger han ner espressomåttet. Tittar på mig igen under luggen. Öppnar munnen långsamt och säger: "Nu kan du prova".
Jag skakar. Skälver ända in i märgen. Ska jag verkligen? Är jag verkligen värdig att hantera den heliga proceduren?
Jag trevar mig fram, försöker återskapa alla steg inombords. Livrädd för att ta ett snedsteg. Plockar upp espressomåttet, väger det i handen, letar nedåt i aluminiumburken och försöker fånga upp rätt mängd kaffe. Inte för mycket. Inte för lite.
Tar den buttplug-formade plastprytteln och jämnar till kanterna. Lite för hårt. Lite över gränsen. Jag sneglar på honom för bekräftelse eller förlåtelse. Han ger en antydan till leende och nickar ett "fortsätt du".
Jag placerar måttet i hållaren. Värmer koppen, ställer den på plats, en aning för snett. Han markerar med en lätt vinkling på handen att jag borde dra den lite åt höger. Jag lyder.
Det svarta guldet rinner ut ur maskinen.
Jag lyckades.
Han gav mig förtroendet. Jag växte.
Jag klarade det.
3 veckor sedan
Inlägg
3 kommentarer:
Haha, väldigt roligt inlägg. Du är mycket skicklig, min vän!
Karl! För det första kallade du min Gaggia för, jag kan knappt ta ordet i min mun, men här kommer det: "du har ju en sån där Gaggium". Vafalls? Skulle min fina italienska avelshingst vara en tysk Gollum, en bastard av obestämd germansk härkomst? Sedan antydde du med ett slirigt flin att kaffepressaren skulle vara en buttplug, hö hö. Det ÄR en buttplugg, OCH en kaffepressare. Det är det som garanterar den viktiga creman. Detta inpräntade jag i dig noga. Jag talade även om för dig att man måste lära sig espressons själ, tala med dess innersta, allt för att kunna bemästra den. Då mumlade du berusat "jag ska bekämpa espresson", sen hällde du ut halva koppen i vasken. Min vän, du har långt kvar tills du kan "bekämpa" det svarta guldet. Du må använda en buttplug, visst, men någon barista blir du aldrig.
Och så bor du på fucking Gärdet också. Sa någon bourgeoise? Ja, jag.
Skicka en kommentar