Il pleut dans mon coeur
Comme il pleur sur la ville
En sån dag är det idag.
Det droppar från himlen som en perfekt scenografi för pjäsen jag spelar i. Inställda möten, en kropp som inte svarar på tilltal, molande oro som får all aptit att vika undan, ett lätt men påtagligt illamående, och som den spetsiga toppen på en deprimerande pyramid: rotmos och fläskkorv i matsalen.
Jag vet inte om jag vill kräkas eller bara somna ifrån allt. Eller snarare i vilken ordning jag ska utföra dem.
Inlägg
1 kommentar:
Undrar om du, som jag, tänkt på hur extremt tydligt livets kast blir när man bloggar.
De tre sista inläggen på min blogg hånas av de föregående, relativt lyckligt ovetandes, liksom.
Men du, det vänder lika fort åt andra hållet. Och tills dess har man spriten.
Skicka en kommentar