Böcker som blänger

I min bokhylla står en massa böcker som man-borde-läsa. Böcker som jag köpt, fått eller fyndat och som ska-vara-allmänbildande. Hyllmeter, eller åtminstone hylldecimeter, av böcker som mest står där, lite på kant, och blänger.

Ibland plockar jag ut någon av dem, läser lite på baksidan och konstaterar att jo, den här boken Verkar Riktigt Intressant.
Sen ställer jag tillbaka den. Klappar lite på ryggen. Vänder mig om och får ett litet hugg av dåligt samvete.

Ibland får jag för mig att jag ska rensa ut böcker också. Skänka till myrorna eller promenera in på något antikvariat och säga tack och hej med förevändningen att skaffa en läsplatta.

Men när jag ska rensa ut de där Viktiga Böckerna som jag Någon Dag Ska Läsa så går det inte riktigt. Samma dåliga samvete, samma vacklande karaktär och samma tunna berättarröst i huvudet (jag tror att det är Reine Brynolfsson) som förkunnar att "den där boken ska du inte göra dig av med, den är viktig, den är karaktärsdanande, den är full av visdom och liv".

Sen ställer jag tillbaka dem igen. Klappar dem lätt över ryggen.
Och så den där samvetspilen igen.

Här är några av böckerna på listan.
- Orientalism av Edward W Said (har till och med två ex, men kan inte ens göra mig av med den ena).
- Language and Politics av Noam Chomsky (kan vara den tjockaste boken i bokhyllan)
- Neuromancer av William Gibson
- En biografi om Ernest Hemingway
- Mimesis av Erich Auerbach (har två stycken av den också, en på engelska och en på svenska - jag vet, det här är ett sjukligt beteende).

Vilka är dina?

En semester till ända

Två veckors semester. Bara två dagar kvar av två veckors semester.
Varför lär jag mig aldrig? Att två veckors semester är alldeles
för lite. En vecka för nedvarvning, en vecka för uppvarvning. Och
inget däremellan. Dumt. Nästa år ska jag skärpa mig.

Deporteras med Deportees

Sista minuterna i norr får ackompanjeras av norrländska toner. Förstås.

Halsfail

Sista morgonen i norr och vaknar upp med en hals som inte funkar.
Känns som att jag haft en båtmotor i svalget under natten. Vem är
skyldig?

Avslappnad paradox

En del "relaxrum" förtjänar inte riktigt sitt epitet. Det här rummet
till exempel.

Titta noga på bilden och försök se kopplingen till "relax" -
"avslappning" alltså. Ett rum för samkväm och avspända samtal och
lediga leenden och lättsamma skratt.

Nej, du ser inte det. Du ser rakryggade stelheter med blicken tomt ut
i rummet. Lätt ekande ångest, ett parti backgammon som kom av sig
för att deltagarna stirrade för djupt i flaskan, någon som gråter
tysta tårar ner på furubordet.

In och ut ur Lappland

Vi pendlar fram och tillbaka över gränsen.
Ena dagen Norrbotten, nästa Lappland, den tredje Västerbotten.

Ständigt på gränsen, ständigt på tå.
Den där känslan när Lapplandsskylten närmar sig.
En oro, en upprymdhet, ett varsel.
Den känslan.

Utlåst

Jag är utlåst på en balkong i Övre Långträsk. Jag knackar på
rutan, men ingen hör. Borde jag få panik? Borde någon av er ringa
polisen?.

Ingen stege inom räckhåll. Myggen har just upptäckt mig. Kan vara
det sista jag skriver.

Jörn - kärleksfullt och solkigt

Redan när jag bodde i Västerbotten, för evigheter sen, betraktade vi
Jörn som en avkrok. Som ett samhälle som inte ens lever på gamla
meriter, en hållplats i ingenstans, utan logisk koppling och genomfart
till något av värde.

Nu har jag just spenderat två morgontimmar och tjugotvå morgonminuter
i Jörn i väntan på en anslutande buss som går en gång om dagen.

Och bilden är oförändrad. Godståg rusar förbi, de ser till och med
ut att öka farten för att passera så snabbt som möjligt.
Stationshuset är vackert, men nedlusat med skyltar om att inte rycka
ner gardinerna, om att inte klottra och om att det finns "idioter som
saboterar".

En skenbar idyll - med en hotfull, bitter underton.

Det nedlagda järnvägshotellet intill är också i grunden vackert,
men masonitskivor täcker fönstren och återigen dessa skyltar som ska
förhindra vandalism.

Inne i själva samhället gapar stora skyltfönster tomma, med undantag
för en och annan "till salu"-skylt som förmodligen har hängt där
lite för länge för att attrahera spekulanter.

Jörn, gott folk. Lite vid sidan av.
Lite sorgligt. Lite förtvinande.

Sömnlös på räls

Det ska ju vara sövande det här tågljudet, men på mig tycks det ha
motsatt effekt. Istället för att känna minsta tillstymmelse till
trötthet börjar min kreativa hjärna tänka på jättespännande
saker. Som att jag borde köpa ett vattenpass, som att jämföra
ränderna på täcket med ränderna på väggen och fundera på om det
är en standardiserad SJ-rand, som hur man kokar kräftor bäst, som
vilken person i Tyskland egentligen kan vara gladast över en
semifinalsförlust. Mäktiga och märkliga tankar. Och inte direkt
hjälpsamma. Sömn? Var?

Korridor i nordlig rörelse

Riktning: norr

Miljön känns bekant. Det börjar bli en vana.

Nattåg mot Norrland, fjärde besöket på sex månader. Och den här
gången med destination Arvidsjaur.

Kupén är obehagligt varm och det här numret av tågtidningen Kupe
är precis lika ointressant som de tidigare. Jag får stirra in i
britsen ovanför, försöka blunda, försöka lyssna på en radio som
hela tiden tappar frekvensen.

Man får trösta sig med att man snart får träffa mygg igen.

Semester, dag 1

Första dagen på semestern är alltid en besvärlig, oregerlig jävel.

"Det är väl bara att slänga på sig shortsen och solbrillorna så
är man i semesterläge?"

Icke.

Första dagen är förvirring över sakernas tillstånd, över de
frågorna som låg kvar på kontoret när man gick och hur man ska få
två veckor att kännas som den månad man egentligen behöver.

Första dagen är inget vidare.
Helt enkelt.

Kan vara det sista jag skriver

Team Stockholm vann just en fisketävling på fångsten 1 stycke fet
aborre, en styck minimal siklöja. Ohyggligt provokativt för
urinvånarna förstås. Nu fyller de upp en badtunna och säger att det
kommer att bli "jättehärligt" men vi förstår givetvis att det är
en kokande gryta och att vi kommer att vara kvällens festmåltid.

I bländande sol

Klockan 23:28. Fullt dagsljus.
Jag kunde knappt ana hur mycket jag saknat polcirkeln.

Midsommarens boning

Luleå 07:12

...och så här ser det ut

På väg

En minisemester på räls. Ett tåg, en bag in box, ett landskap som
långsamt blir kargare.

Tillbaka i tiden

Diskuterar en romanidé på ett café. Det har jag inte gjort sedan jag
var tjugo. Andra likheter mellan nu och då: vi försöker se hur
många påtårar man kan fylla sin kaffekopp med innan
serveringspersonalen reagerar.

Ett livstecken

Jag har hunnit glömma bort att jag har en blogg. Som så mycket annat
jag glömmer nuförtiden. Nycklar till exempel. Och pengar och recept.
Och andra saker som jag inte minns att jag glömmer. Men ibland kommer
jag ihåg. Som nu.