Kulturella svepskäl

Strax teater.
Det var alldeles för länge sen.
Igen.

Ofta när jag ska beskriva varför jag bor i - eller inte tänker lämna - Stockholm drar jag fram Det Kulturella Utbudet ur bakfickan. Jag orerar om hur fint det är att ha Internationell Konst inom räckhåll, att det finns massor av teaterscener som spelar allt från Subversiv Performance till Litterära Klassiker och hur omåttligt tillfredsställande det är att kunna välja precis vilken Europeisk Indiefilm som helst på otaliga biografer. I kontrast då till den där Riksteateruppsättningen om döda hundar som en gång om året kommer till Folkets Hus eller den där Göta Kanal 8 - Kölhalningen som visas på juldagen och endast på juldagen i samma Folkets Hus.

Men handen fastpressad mot hjärtat. Hur mycket är det där Kulturella Utbudet bara inom räckhåll och hur mycket utnyttjar jag det egentligen?

Nej, precis.

Ett jävla svepskäl är vad det är. Kan lika gärna boka in höstens busstur till Göta Lejon och knipa vad som helst Vicky van der Lancken kastar åt mitt håll.