Slarvigt fotarbete ledde till den här prekära situationen. Ett röntgenrum, det där surrande strålningsljudet, de kala väggarna. En uggla i taket. Varför en uggla? Ska det vara något psykodynamiskt sätt att få patienterna att slappna av och glömma Tjernobyl? En uggla alltså, svävandes och sneglandes mot min fot. Jag tänker på Harrisburg istället.
Finissage
-
FINISSAGE (publisher Journal), a limited leporello summing up my exhibition
“A Familiar Place” at Stadsmuseet (Stockholm City Museum), on show this
aut...
Block
-
Så här. Om skrivande. Jag läste Karolina Ramqvists bok “Björnkvinnan” sent
omsider. Hon skriver en del om skrivande, jag har alltid tyckt att hon
formulera...
Master of Disaster: Roland Emmerich
-
Few if any modern directors have embraced the disaster movie genre like
Roland Emmerich. Meet the man behind the mayhem of Independence Day and
2012.
Th...
2015 konstinriktning
-
Eller hur, jag har känt en växande inspiration hela veckan, blir nog till
att skapa en tavla ikväll, eller iallafall påbörja den?
Skissar i huvudet på ett...
Platt fall
-
Jag har inget vidare självförtroende när det gäller detta med matlagning.
Jag har visserligen inga (större) problem med att följa ett recept men jag
är dål...
1 kommentar:
Meeen vad har hänt..nu behöver jag en uppdatering ser jag...hmmm...ugglan var säkert för att få dig på andra tankar, typ det funka på dig tydligen...
Skicka en kommentar