Slarvigt fotarbete ledde till den här prekära situationen. Ett röntgenrum, det där surrande strålningsljudet, de kala väggarna. En uggla i taket. Varför en uggla? Ska det vara något psykodynamiskt sätt att få patienterna att slappna av och glömma Tjernobyl? En uggla alltså, svävandes och sneglandes mot min fot. Jag tänker på Harrisburg istället.
Twisters (2024)
-
Rivalling stormchasers, massive tornados, clever science contraptions and a
female lead braving harsh weather in tight tops. Twisters is solidly
entertai...
2025 Gomma Photography Grant
-
I've been awarded the Second Prize of the *2025 Gomma Photography Grant*
for my series ”No Man’s Land”. I'm very honored. Thank you!
Jury motivation: ”T...
Block
-
Så här. Om skrivande. Jag läste Karolina Ramqvists bok “Björnkvinnan” sent
omsider. Hon skriver en del om skrivande, jag har alltid tyckt att hon
formulera...
oroväckande
-
Jag har på senare år noterat ett mönster, ett ondskefullt mönster. Att
garnera morotskaka med rivna morötter är det jag talar om. Att garnera
morotskaka ...
Platt fall
-
Jag har inget vidare självförtroende när det gäller detta med matlagning.
Jag har visserligen inga (större) problem med att följa ett recept men jag
är dål...
1 kommentar:
Meeen vad har hänt..nu behöver jag en uppdatering ser jag...hmmm...ugglan var säkert för att få dig på andra tankar, typ det funka på dig tydligen...
Skicka en kommentar