Att vakna först innebär en tyst tillvaro. Särskilt på landet. Att öppna en byrålåda, plocka fram en ost och kokas vatten måste göras tyst, ljudlöst så att ingen av de snarkande störs. Vardagsninjan i mig vaknar. Rör sig kvickt och utan ett ljud från ena sidan av rummet till det andra, borstar tänderna lika tyst, öppnar dörren och glider ut i trädgården. Obemärkt.
Finissage
-
FINISSAGE (publisher Journal), a limited leporello summing up my exhibition
“A Familiar Place” at Stadsmuseet (Stockholm City Museum), on show this
aut...
Block
-
Så här. Om skrivande. Jag läste Karolina Ramqvists bok “Björnkvinnan” sent
omsider. Hon skriver en del om skrivande, jag har alltid tyckt att hon
formulera...
Master of Disaster: Roland Emmerich
-
Few if any modern directors have embraced the disaster movie genre like
Roland Emmerich. Meet the man behind the mayhem of Independence Day and
2012.
Th...
2015 konstinriktning
-
Eller hur, jag har känt en växande inspiration hela veckan, blir nog till
att skapa en tavla ikväll, eller iallafall påbörja den?
Skissar i huvudet på ett...
Platt fall
-
Jag har inget vidare självförtroende när det gäller detta med matlagning.
Jag har visserligen inga (större) problem med att följa ett recept men jag
är dål...
2 kommentarer:
Ninjan..hehe..kan se det framför mig..*asgrv*..
wuzz
Skicka en kommentar