Twitterbakis

Första morgonen på två månader jag inte famlat efter telefonen för att kolla twitterflödet. Eller ja, visst famlade jag några sekunder mentalt innan jag kom ihåg att det var över.

Det känns tomt. Lite sorgset.
Att inte följa den där morgonritualen.
Att inte se vilka som ramlade hem vid fyra på morgonen och ännu inte vaknat och börjat censurradera sina meddelanden.

Kontot är fortfarande öppet, och jag har skickat och tagit emot ett par direktmeddelanden under gårdagen och kommer nog att titta in några gånger för att kika över axeln på några jag gillar lite extra. Men bara några dagar till. Sen stänger jag kranen, stryper tillförseln och andas in.

För det är ett slags lättnad också, bakom vemodet, precis som jag anade.

Jag behövde inte formulera mig på 140 tecken imorse. Jag fokuserade på att vakna istället.