Jörn som en avkrok. Som ett samhälle som inte ens lever på gamla
meriter, en hållplats i ingenstans, utan logisk koppling och genomfart
till något av värde.
Nu har jag just spenderat två morgontimmar och tjugotvå morgonminuter
i Jörn i väntan på en anslutande buss som går en gång om dagen.
Och bilden är oförändrad. Godståg rusar förbi, de ser till och med
ut att öka farten för att passera så snabbt som möjligt.
Stationshuset är vackert, men nedlusat med skyltar om att inte rycka
ner gardinerna, om att inte klottra och om att det finns "idioter som
saboterar".
En skenbar idyll - med en hotfull, bitter underton.
Det nedlagda järnvägshotellet intill är också i grunden vackert,
men masonitskivor täcker fönstren och återigen dessa skyltar som ska
förhindra vandalism.
Inne i själva samhället gapar stora skyltfönster tomma, med undantag
för en och annan "till salu"-skylt som förmodligen har hängt där
lite för länge för att attrahera spekulanter.
Jörn, gott folk. Lite vid sidan av.
Lite sorgligt. Lite förtvinande.
Inlägg
2 kommentarer:
bloggar'n är tillbaka! det gläder mig. bra skrivet.
the blogger is back...liksom brodern hit till norrlands tomma öde trakter, där myggen är fler i befolkning än antalet människor. Snart stundar det bröllops buffe för de små kräken också. Lördag bröllop hos granngården..puss ha en bra vistelse.
Skicka en kommentar