En gång i tiden lyssnade jag på den här låten på repeat.
SÅ bra är den inte, men den har ett så kallat affektionsvärde.
Numera står den skäggige gitarristen Frans i lilla baren på Riche. En gång lutade jag mig berusad över disken och berättade för honom att han spelat i världens viktigaste band och bad att få en "brännvin special" som en hyllning till introt i den här videon. Han såg oändligt besvärad ut och jag mumlade fram "ett glas vitt då" för att parera pinsamheten.
Nu väljer jag ofta den änden av baren där han inte står.
Men låten värmer bröstet fortfarande.
1 vecka sedan
Inlägg
3 kommentarer:
Åh, du har råkat ut för lille Matt-Frans. Haha, det är på grund av honom som jag alltid kallar små norrlandshober för surmuppar.
Jag och Matt-Frans jobbade ihop ett litet tag. På Ultra Magazine.
Jsg hade gett vad som helst för att ha fått vara med när du skulle barbonda
Åh, åkaihop.
Skicka en kommentar