Ställdes nyligen inför ett antal värderingsfrågor i en testa-dina-fördomar-övning. En av frågorna löd: vem litar du mest på - en religiös person eller en icke-troende person?
Svaret är enkelt: En icke-troende. Och jag tycker inte att frågan hade där att göra, för det handlar inte om fördomar.
Religion, såväl traditionell som nyandlig, är ett utslag av dåligt omdöme. En grumlad världsbild. En påhittad och grundlös förklaringsmodell. Det är ett par glasögon, så repiga att ingenting syns klart genom dem.
Ledsen att behöva låta kategorisk här, men så är det.
Jag förstår förstås mekanismerna. Jag förstår personliga bevekelsegrunder och behovet av att hitta ett system som står över allt annat. Jag förstår behovet och möjligheten att undfly en världslig hopplöshet. Jag är till och med helt övertygad om att religion i många fall räddar liv. Att frälsning kan vara något gott, både inuti och utanpå. Jag är dessutom inte dummare än jag förstår att det är en svepande generalisering och att det finns många sunda KG Hammar-religiösa där ute.
Men jag väljer den icke-troende. I nitton fall av tjugo. Så är det.
3 veckor sedan
Inlägg
6 kommentarer:
Människans hjärna är skapad och förprogrammerad för religiösa upplevelser. Den slutsatsen kan dras ur en studie publicerad tidigare i år i artikeln Cognitive and neural foundations of religious belief i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences. (PNAS 2009 106:4876-488).
Forskarna lät ett fyrtiotal troende försökspersoner tänka på religiösa och moraliska frågor samtidigt som de mätte vilka regioner i hjärnan som aktiverades. Det visade sig att personerna använde samma områden när de tänkte på moralfrågor eller frågor som hade med Gud att göra. Resultaten var de samma oavsett vilken religiös övertygelse försökspersonerna hade.
Men du förstår att det var Satan som fick dig att skriva så där, Larmet?
Amen to that, brother Alarmist!
Om det nu verkligen är tillit du talar om så är du ju en smula irrationell. En troende människa har garanterat någon form av moraluppfattning som hon/han anser vara absolut, medan en ateist rent tekniskt sett inte behöver ha någon sådan överhuvudtaget. Lånet utan säkerhet går således givetvis till den övertygade mormonen eller kanske pikten, inte till nån gapig Christer Sturmark.
Men att religiösa skulle ha en tydligare moralisk kompass stämmer ju inte alls. De kanske har ett mer systematiserat(?) regelverk, en karta med högre kontraster, men högre moral? Nej.
Sen är frågan om vem ska få ta hand om mitt sparkapital en öppen historia. Det lär varken bli Sturmark eller Hans Scheike eller Ulf Ekman.
Och när det gäller plikt så har jag sett den största pliktkänslan och övertygelsen hos ogudaktiga skogsarbetare i Norrlands inland.
sådär tänkte jag också förut. sen insåg jag att det var ett väldigt enkelt och ensidigt sätt att se på världen, allt blir ju enklare när en inte tror. och att det till slut inte fanns fler svar att få inom de tankebanorna, utan att det finns massor med kunskap och insikter som ligger utanför våra vetenskapliga redskap att förstå. så jag skulle säga att ju klokare och förståndigare jag blir desto mer troende blir jag. dock kanske du menar att det är en skillnad på att vara religiös enligt en bok och troende på att det finns förklaringar som ligger utanför vår direkta upptagningsförmåga?
Skicka en kommentar