Hörni, det går att ringa en jourelektriker.
När man fått en kortslutning i elpatronen i pannan och temperaturen
inomhus smyger ner mot 14 grader och varje gång man stoppar in en ny
säkring i proppskåpet låter det poff och blixtrar till. Då kan man
ringa honom.
Han har pannlampa, fickorna fulla med verktyg och mätinstrument som
lyser rött och piper. Han hummar och pratar 3-fas, att det är dags
att säkra upp med ytterligare fem ampere per fas och om kille i
Rågsved som var deprimerad över sin elräkning.
Sen lämnar han över en faktura av absurda proportioner och säger att
man måste ringa en pannspecialist imorgon som kan fixa kortslutningen
och som förmodligen också kommer med en faktura av enorma
proportioner och han ser att man hajar till och säger tröstande att
det kanske går på hemförsäkringen. Och det vet man ju instinktivt
att det inte gör för hemförsäkringen betalar ju bara ut när huset
brinner ner (såvida inte branden orsakats av ett obevakat ljus, en
kortslutning i en elledning som dragits av en obehörig elektriker, en
exploderande oljebrännare som man inte haft på service, eller något
annat som man hade kunnat förhindra).
Och plötsligt känner man ett släktskap med den där deprimerade killen i Rågsved.
Jourelektriker alltså.
Vilken jävla grej.
Finissage
-
FINISSAGE (publisher Journal), a limited leporello summing up my exhibition
“A Familiar Place” at Stadsmuseet (Stockholm City Museum), on show this
aut...
2 veckor sedan
2 kommentarer:
I feel for ya. Och för killen i Rågsved.
Ja, vad säger man...det är inte som att bo i lägenhet eller??
Skicka en kommentar