Smärtan i att ha ett rent hjärta

Går och lägger mig till en ny favorit.
Delar med mig. Sharing is caring.

Opiater i luften

Ställdes nyligen inför ett antal värderingsfrågor i en testa-dina-fördomar-övning. En av frågorna löd: vem litar du mest på - en religiös person eller en icke-troende person?

Svaret är enkelt: En icke-troende. Och jag tycker inte att frågan hade där att göra, för det handlar inte om fördomar.

Religion, såväl traditionell som nyandlig, är ett utslag av dåligt omdöme. En grumlad världsbild. En påhittad och grundlös förklaringsmodell. Det är ett par glasögon, så repiga att ingenting syns klart genom dem.

Ledsen att behöva låta kategorisk här, men så är det.

Jag förstår förstås mekanismerna. Jag förstår personliga bevekelsegrunder och behovet av att hitta ett system som står över allt annat. Jag förstår behovet och möjligheten att undfly en världslig hopplöshet. Jag är till och med helt övertygad om att religion i många fall räddar liv. Att frälsning kan vara något gott, både inuti och utanpå. Jag är dessutom inte dummare än jag förstår att det är en svepande generalisering och att det finns många sunda KG Hammar-religiösa där ute.

Men jag väljer den icke-troende. I nitton fall av tjugo. Så är det.

Kolorist

Man kan tycka mycket skit om hösten. Med rätta. Inte för att hösten i sig är så illa, men den berättar att färden in i helvetesvintern har inletts och är oåterkallelig.

Men färgerna, söte Jesus, vilka färger.